Duo Daniel – Daniel Hormazábal och Daniel Tengberg – fick stående ovationer efter sin mycket krävande konsert.

Dramatik och innerlig känsla

med fantastiska Duo Daniel

En mycket, mycket fin konsert kunde man njuta av när Duo Daniel spelade i Trollhättans missionskyrka i söndags. Duon består av Daniel Tengberg, cello, och Daniel Hormazábal, piano. De träffades när de studerade på den prestigefyllda kammarmusikerutbildningen vid Edsbergs slott i Sollentuna och sedan 2011 har de framträtt tillsammans både i Sverige och utomlands.

Daniel Tengberg är från Vargön och ”uppfostrad” i legendariska Vargöns musikskola. Han började spela cello vid tre års ålder och har i princip ända sedan dess i olika sammanhang glatt Tvåstadsborna med sin musik. Fått oss att tjusas och häpna över den unge pojkens skicklighet och ödmjuka sätt.

Nu, som vuxen, studerar han vid Conservatorio della svizzera Italiana i Lugano i Schweiz och ger konserter runt om i Europa. Roligt var det därför att få se och höra honom spela på hemmaplan tillsammans med den fantastiskt skicklige pianisten Daniel Hormazábal.

De båda bjöd på ett mycket avancerat program, både tekniskt och känslomässigt. Det började med fransk impressionism – Claude Debussys Sonat för violoncello och piano i d-moll, som de framförde med uttrycksfull kraft och lyhörd känsla.

Nästa verk berörde djupt. Det var Sonat för cello och piano av den ryskfödde kompositören Alfred Schnittke, som mot slutet av sitt liv flyttade till Hamburg, där han dog 1998. Verket innehöll mycket känsla och smärta och skildrade det kaos som rådde i världen när det skrevs och som även råder nu.

Det var dramatiskt och mycket krävande och tillsammans med vårsolen i de vackra tallarna utanför missionskyrkans fönster blev det till en stark och rörande upplevelse.

Efter pausen fick publiken njuta av Sergej Rachmaninovs Sonat för cello och piano i g-moll, opus 19.

”I mitt tyckte det vackraste som någonsin skrivits för cello och piano”, förklarade Daniel Tengberg. Den allra vackraste tredje satsen ville han tillägna sin blivande fru, som fanns med i publiken.

På Daniel Tengbergs hemsida kan man läsa att han har ett brinnande intresse för kammarmusik.

Hans högsta önskan är att hans publik ska känna samma glädje och passion som han själv.

Och det gör vi, Daniel! Vi längtar redan efter att få höra dig igen. Och vi hoppas att det inte dröjer alltför länge.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson