Ekumeniakyrkan var välfylld när Trollhättans Kammarkör bjöd på en fantastisk vårkonsert.
Vårkonsert av mycket hög klass med Trollhättans Kammarkör
Vårkonserten med Trollhättans Kammarkör var något alldeles extra i år.
De två dirigenterna Olle Zandén och Cecilia Hermansson hade valt att presentera ett annorlunda program med många nyheter och hög svårighetsgrad.
Trollhättans ekumeniakyrka var välfylld och publiken fick stifta bekantskap med flera unga tonsättare med andra klanger och rytmer än man kanske är van vid.
Ett fint exempel på detta var konsertens inledningsnummer ”Rösten ur mörkret sjunger” av Ulrika Emanuelsson (f. 1965).
Det går sedan endast att ta några exempel från det innehållsrika programmet, men framför allt nämna de yngre tonsättarna.
Vacker, medryckande och jublande var Bruremarsch av den norske trumpetaren och kompositören Jan Magne Førde (1962), som för övrigt spelades på prinsessbröllopet i Trondheim 2002, då norska prinsessan Märtha Louise gifte sig med sin förste man, Ari Behn.
Innerlig och speciell var ”And the swallow” av Caroline Shaw (f. 1982), prisbelönt amerikansk violinist, sångare och kompositör, med texten hämtad ur psaltaren.
Butterfly av Mia Makaroff (f. 1970) framfördes lättsamt, lekfullt och mjukt med stegrande intensitet.
Sångarna imponerade stort och efter den mycket krävande ”Tuttarana” av Reena Esmail (f. 1983) kom entusiastiska bifallsrop från publiken.
Reena Esmail är en indisk amerikansk kompositör och Tarana är en term som används för att beskriva en traditionell sångstil, som har sina rötter i indisk musik. Sångstilen utförs vanligtvis i snabb takt och kräver stor teknisk skicklighet av sångarna.
På programmet fanns bland mycket annat också 1500-talsmusik. Claudio Monteverdis ”Ecco mormorar l´onde”, som beskriver lugnet före gryningen, Thomas Morleys ”April in my mistress face” och Maddalena Casulanas ”Morir non puo il mio cuore” (Mitt hjärta kan inte dö).
Publiken fick också lyssna på Håkan Parkmans fina Titania, Alice Tegnérs Ute blåser sommarvind och Blackbird, som Paul Mc Cartney skrev med tanke på unga svarta kvinnor i medborgarrättsrörelsens USA, som utsattes för grov rasism och diskriminering.
Kraftfull och stark är ”Oberoende vad fursten säger finns en rätt”, som Dick Hansson och Lorne de Wolfe sjöng på utsålda konserter i slutet av 1980-talet. Då som protest mot apartheidregimen i Sydafrika, Sovjetkommunismen, som höll människor i ett järngrepp och militärdiktaturerna i Latinamerika. Sången är tyvärr aktuell även i dag.
Konserten avslutades med Olle Adolphsons underbara ”Nu kommer kvällen” och efter publikens entusiastiska applåder bjöd kören även på ett extranummer, den svenska folkvisan ”Uti vår hage.”
I slutet av juni kommer Trollhättans Kammarkör att ge sig ut på resa med konserter i Jönköping och Kalmar, på Öland och i Växjö domkyrka.
Text och bild: Lisbeth Bengtsson