Tove Lund, Pontus Carron och Björn Olsson framförde en mycket fin konsert i Trollhättans vackra konsthall.

 

Brahms Horntrio imponerade stort

Trots vinterväder med snö och slask hade många tagit sig till Trollhättans konsthall för att lyssna på Brahms Horntrio, som består av tre unga förstklassiga musiker: Violinisten, Tove Lund som är utomordentligt tekniskt skicklig och får fram en underbar klang, nyans och innerlighet i sitt instrument. Björn Olsson, horn, som spelar mjukt och nyanserat med en varm, fin ton. Därtill en makalös pianist, Pontus Carron, som utan åthävor levererade stor dramatik, varvad med drömsk, ömsint känslighet och som dessutom visade sig vara en lyhörd och följsam ackompanjatör.

Publiken fick lyssna på ett varierat program med musik av Franz Strauss, Nocturno opus 7 för horn och piano, ett romantiskt stycke, som framfördes med mjuk känslighet.

Därefter den tjeckiske kompositören Leos Janáceks Sonat för piano. Verket skrevs som en hyllning till en arbetare som 1 oktober 1905 dödades med bajonett i samband med en demonstration för universitetet i Brno. Pontus Carron tolkade med stor inlevelse den desperata vanmakt och avsky som Janácek måste ha känt efter arbetarens våldsamma död.

Programmet innehöll också musik av Claude Debussy, Sonat för fiol och piano, skrevs 1917. Det berättas att Debussy hade velat skriva sex satser, men att han bara hann med tre innan han dog ett år senare. Stycket är tekniskt avancerat och det framfördes med stor innerlighet – ömsom dramatiskt och vilt, omväxlande med längtansfulla och smekande, lekfulla partier.

Intressant var ett pianosolo, som 33-åriga slovenskan Ana Kazimic Auoriel komponerade till Aurorafestivalen i Trollhättan/Vänersborg 2017. Här blev det näst intill ett uruppförande. Det är bara jag och någon till som har spelat det här stycket”, berättade Pontus Carron, som tolkade kompositionens pockande energi med omväxlande frenesi och nyanserad mjukhet.

Avslutningen blev konsertens huvudnummer, Brahms horntrio för horn, fiol och piano. Brahms själv spelade alla dessa tre instrument och tredje satsen skrevs i samband med att han fick besked om sin mors död”, berättade Björn Olsson. Stycket kan man säga, innehåller allt. Det börjar lugnt med att instrumenten följs åt. Men i andra satsen snabbas tempot upp i stegrande självklar dramatik. I den nästan sakrala tredje satsen kan man spåra sorg och smärta med en nerv av kärlek och fjärde satsen blir en maffig avslutning med snabb lekfullhet och häpnadsväckande energi. De tre musikerna genomförde alla dessa växlingar med lätthet och elegans i ett imponerande samspel.

Tove Lund och Björn Olsson är båda från Trollhättan och båda har varit elever på Trollhättans musikskola. Men det dröjde ända till januari 2018 innan de lärde känna varandra. De hade spelat Mahlers åttonde symfoni med Radiosymfonikerna och omkring 350 personer på scenen, berättar Tove. Under minglet efter konserten stötte de ihop och att båda var från Trollhättan uppdagades direkt. Namnet ”Björn” uttalades på ett sätt som bara en Trollhättebo kan säga det och efter en stunds samtal blev det bestämt: Samma hemstad och instrumenten horn och violin. Vi borde spela Brahms Horntrio tillsammans”. Det saknades bara en skicklig pianist och honom fann de i Pontus Carron, som beskrivits som ”Ett ungt pianistfenomen som inte räds djup och känslor” och som dessutom var bekant med Tove Lund och hade gjort några konserter tillsammans med henne.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka arbetar Tove Lund med Gävle Symfoniorkester. Men i januari 2019, efter långdragna hårda auditions och uttagningar, börjar hon spela med Sveriges nationalorkester Göteborgssymfonikerna.

Björn Olsson spelar i Kungliga Hovkapellet och undervisar hornisterna på musikskolan Lilla Akademien. Pontus Carron är en flitigt anlitad free lance-solist.

Hur ser framtiden ut för trion, kommer de tre musikerna att fortsätta tillsammans?

Vi ska i alla fall spela i vår i Trosa och Köping. Sedan får vi väl se”, säger de.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson