Kärt återseende när Karin  med skicklig ackompanjatör

gav konsert i konsthallen

Karin Andersson och Lisa Fröberg arbetar båda på Göteborgsoperan. I Trollhättans konsthall bjöd de på en konsert fylld av dramatik och skönhet.

 

Starka känslor och dramatik, men också skönhet, nyans och innerlighet. Allt detta fick man uppleva under konserten Tidens gång med operasångerskan Karin Andersson, som ackompanjerades på piano av Lisa Fröberg.

Väldigt roligt var det att på hemmaplan få lyssna på Karin Andersson, som vi Trollhättebor med stolthet har följt genom åren. Från debuten som solist i rollen som Frasquita i Bizets Carmen på Norrlandsoperan följt av insatser i spektakulära Elektra på samma scen. Under några år var Karin anställd på Kungliga Operan i Stockholm, där hon också fick sjunga roller och sedan 2018 arbetar hon på Göteborgsoperan.

I Trollhättans konsthall bjöds publiken på ett varierat program med musik av engelska och amerikanska tonsättare. Budskapet var att livet går vidare trots sorg och motgångar. Men konserten innehöll också lättsammare och roligare stycken, till exempel tre cabarésånger av William Bolcom, där Karin dramatiserade och Lisa svarade för ett härligt ackompanjemang.

Intressant var att stifta bekantskap med John Dowland, engelsk kompositör, sångare och lutspelare som en period arbetade vid det franska hovet och en annan vid det danska. Karins röst med lyhörd nyans kom väl till sin rätt i en av Dowlands melankoliska sånger Come again.

En annan höjdpunkt var underbara Lascia ch´io pianga ur operan Rinaldo av Georg Friedrich Händel, som framfördes med innerlig känsla av vemod.

Lisa Fröberg är pianist och repetitör på Göteborgsoperan.

Hon svarade för ett följsamt och skickligt ackompanjemang, men fick också blomma ut i fina pianosolon, som i George Gerschwins härliga Prelude nr 1.

Konserten avslutades med starkt känslouttryck och ett fantastiskt avslutande crescendo i My man´s gone now ur George Gerschwins opera Porgy and Bess.

Efter kraftiga applåder bjöds publiken på ett extranummer, Summertime också ur Gerschwins Porgy and Bess, som framfördes just så vackert, känsligt och fint som man bra kan önska.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson