louise

Tre av musikerna i Ensemble BaraBarock – Yael Tishler flöjt, Kerstin Baldwin Sterner cembalo, och Jenny Lierud cello, bjöd på en nästan magisk eftermiddag i Trollhättans missionskyrka.

BaraBarock bjöd på barockmusik med vackra tidstypiska instrument

En riktig högtidsstund fick publiken uppleva när Ensemble BaraBarock spelade musik från 1600- och 1700-talen på intressanta, tidstypiska instrument i Trollhättans missionskyrka.

På scenen fanns en underbart vacker cembalo, byggd av Tornedalens cembalobyggeri i Hedenäset. En barockcello, som har sensträngar av tvinnad tarm och saknar stödpinne, varför instrumentet vilar på musikantens vader. Och flera fina flöjter – en voice flute med omfång mellan alt och tenor, en späd sopranflöjt och en Ganassi recorder, som kännetecknas av en cylindrisk inre borrning och en koniskt breddad bas, vilket ger ett specifikt ljud – kraftfullt, robust, högt och klart.

BaraBarock ska ha en eloge för att konserten faktiskt blev av. Först fick ordinarie cellisten Johannes Rydén förhinder och ersattes med den äran av Jenny Lierud.

Dagen innan konserten i Trollhättan var sångerskan Emma Fagerström tvungen att lämna återbud på grund av sjukdom. Men ensemblen ändrade i programmet och genomförde konserten med tre personer, vilken tyder på stor flexibilitet och en bred repertoar att ösa ur.

Konserten inleddes med ett verk av Henry Purcell, som presenterades som 1600-tals-snillet, som föddes 1659 och bara blev 36 år. Han räknas som en av 1600-talets mest betydande europeiska tonsättare, som utvecklade en särskild engelsk form av barockmusik.

Ett verk av Gottfrid Finger (1655 – 1730) hade stoppats in extra i programmet. Här framfördes en ground, en basgång med variationer. Därefter följde ett underbart cembalosolo – Toccata decima ur första boken av Girolamo Frescobaldi (1583 – 1643). Han verkade i brytningstiden mellan renässans och barock och skrev ett utförligt förord om hur hans musik skulle spelas.

”Jag har läst förordet mycket noga och helt ödmjukt tror jag att musiken ska tolkas så här, sa cembalisten Kerstin Baldwin Sterner innan hon satte sig vid instrumentet.

Den tyske kompositören Georg Philipp Telemann (1681 – 1767) har bland mycket annat skrivit tolv fantasier för olika instrument. Här spelades den sjunde, Fantasia No 7, av flöjtisten Yael Tishler mycket virtuost och lekfullt och med snabba löpningar, där flöjttonerna svingade sig upp mot taket i Trollhättans vackra missionskyrka.

Programmet innehöll musik av Franscesco Geminiani (1687 – 1762), ur Cellosonat nr 2 i d-moll, framförd i snabbt tempo och med imponerande fingerfärdighet.

Här fanns också Siciliana för cello och cembalo av signaturen Anonimus, vilket betyder att verket är tonsatt av en kvinna, och Triosonat i d-moll av Alessandro Stradella (1643 – 1682).

Intressant var det att lyssna till musik ur kantaten Semelé av Élisabeth Jacquet de la Guerre (1695 – 1729). Det är en tragisk historia, där den jordiska kvinnan Semelé var guden Jupiters älskarinna. Konsekvensen när en gud och en människa förenas, är att människan bränns till döds, vilket också sker i kantaten.

Élisabeth Jacquet de la Guerre var en pionjär, som lyckades som tonsättare och cembalist, fastän hon var kvinna. Hon spelade inför kung Ludvig XIV vid fem års ålder. Hennes opera Céphale et Procris var den första franska opera som skrivits av en kvinna och hennes triosonater tillhör de tidigaste i Frankrike.

De tre musikerna var imponerande skickliga och spelade med stor innerlighet och känsla. De hade mycket fin kontakt med varandra och turades dessutom om att hålla väldigt trevliga och informativa mellanprat.

Vid slutet av konserten spelade de var sitt solo – flöjtsolot av Jacob van Eyck (1590 – 1657), cembalosolot av Girolamo Frescobaldi (1583 – 1643) och cellosolot av Domenico Galli (1649 – 1697) och allihop utmynnade i Élisabeth Jacquet de la Guerres Violinsonat nr 2 i d-dur, som alltså egentligen är skriven för violin.

Publiken var mycket entusiastisk och applåderade livligt och ihållande.

Och eftersom det var Élisabeth Jacquet de la Guerres födelsedag den här dagen, spelades som extranummer ytterligare en sats ur hennes sonat.

Efteråt fick publiken komma fram och titta närmare på de vackra instrumenten.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Program Ensemble BaraBarock

Henry Purcell (1659–1695)

Once, Twice, Thrice (Z.265)

I love and I must (Z. 382)

Girolamo Frescobaldi (1583-1643)

Toccata decima ur första boken

Francesco Geminiani (1687–1762)

Ur Cellosonat nr. 2 i d-moll op. 5

Georg Philipp Telemann (1681-1767)

Fantasia No.7

Élisabeth Jacquet de La Guerre (1695–1729)

Ur kantaten Semelé

Jacob van Eyck (1590–1657)

Doen Daphne d’over schoone Maeght, från Der Fluyten Lust-hof

Girolamo Frescobaldi (1583–1643)

Ur Fiori Musicali

Domenico Galli (1649–1697)

Ur Sonat nr. 5 för solocello

Élisabeth Jacquet de La Guerre (1665–1729)

Ur Violinsonat nr. 2 i D-dur

Alessandro Stradella (1643–1682)

Triosonat i d-moll

Program Ensemble BaraBarock
I love and I must
Berättelser om kärlek, tragedi, besvikelse och hopp

Henry Purcell                  One Twice Thrice (Z.265)
(1659–1695)
Mad Bess from Bedlam (Z. 370)
I love and I must (Z. 382)

Francesco Geminiani     Ur Cellosonat nr. 2 i d-moll op. 5
(1687–1762)

Alessandro Stradella       Triosonat i d-moll
(1643–1682)

Élisabeth Jacquet de La Guerre Semelé
(1695–1729)                      Kantat för sopran, flöjt och B.C
Prelude, Recitativ-Aria,
Recitativ, Recitativ, Air

(Paus)

Georg Friedrich Händel   Nel dolce dell’oblio (HWV 134)
(1685–1759)                       Kantat för sopran, flöjt och B.C

H. Purcell                            The Blessed Virgin’s
Expostulation (Z. 196)

Jacob van Eyck                  Doen Daphne d’over schoone
(1590–1657)                       Maeght, från Der Fluyten Lust-hof

Girolamo Frescobaldi      Ur Fiori Musicali
(1583–1643)

Domenico Galli                 Ur Sonat nr. 5 för solocello
(1649–1697)

Élisabeth Jacquet de La Guerre    Ur Violinsonat nr. 2 i D-dur
(1665–1729)

Jean Philippe Rameau      Rameau Rossignol amoreaux
(1683–1764)                        Ur Hippolyte et Aricie, RCT 43, act V

J. P Rameau                        Ur Orphée (RCT 27)
Kantat för sopran, flöjt och stråkar
Air tres gai

Ensemble BaraBarock:
Emma Fagerström, sång
Yael Tishler, blockflöjter
Jenny Lierud, barockcello
Kerstin Baldwin Sterner, cembalo

Christina Grigoriants imponerade stort med sitt känsliga pianospel, som gjorde publiken både berörd och rörd.

Högtidsstund med Christina Grigoryants och Rachmaninovs dramatiska musik

Pianisten Christina Grigoryants trollband verkligen publiken, när hon presenterade sitt program Rachmaninov 150 år i Trollhättans missionskyrka.

Christina Grigoryants kommer från en armenisk musikerfamilj. Hon har en utsökt känsla för musik och med yppersta virtuositet rör hon sig från de stora klassiska verken till fantastiska improvisationer inom jazz. För tio år sedan träffade hon sin man i samband med en konsert i Nordnorge. Numera bor paret i Stockholm.

För henne är Rachmaninov en stark inspirationskälla och hon framför på ett imponerande sätt hans känslosamma och dramatiska musik.

I Trollhättan fick publiken uppleva utomordentliga framföranden av två Etude-Tableau i

C moll och A moll, två Moments Musicaux och tre Preludes. Som avslutning spelades den dramatiska och mycket krävande Pianosonat nr 2 från 1913, som sällan spelas men som nog är Rachmaninovs mest kända och älskade verk.

Publiken var entusiastisk och applåderade och gav stående ovationer. Men konserten var inte slut här. Som extranummer spelade Christina Grigoryants Liszt och avslutade med en fantastisk improvisation av George Gershwins Rapsody in Blue.

Det finns pianister som spelar allt helt rätt och tekniskt skickligt, men utan känsla. För Christina Grigoriants är det precis tvärtom. Förutom imponerande teknisk virtuositet märker man att hon älskar musiken och lägger in all sin kärlek i den, nyanserar från vemod till kraftfulla partier, från innerlighet till vanmakt, och som publik blir man både berörd och rörd.

Konserten inleddes med att Rolf Elamsson berättade om kompositören Sergej Rachmaninov. Han föddes 1873 i Semjonovo i kejsardömet Ryssland. Han anses vara den siste store romantikern, som inspirerades av Pjotr Tjajkoskij och Nikolaj Rimskij-Korsakov. 22 år gammal skrev Rachmaninov sin första symfoni, som fick så dålig kritik att den unge kompositören blev djupt deprimerad under lång tid. Efter den ryska revolutionen 1917 flydde han till Schweiz och sedan till USA, där han levde till sin död 1943. För eftervärlden är Rachmaninov mest känd för sina fyra monumentala pianokonserter och tre storslagna symfonier, men också ett antal operor och även körmusik.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

RACHMANINOV 150 ÅR

CHRISTINA GRIGORYANTS, piano

ROLF ELAMSSON, berättare

Söndag 18 februari kl. 16.00 2024, Missionskyrkan Trollhättan

Sergej Rachmaninov, 1873-1943

Prélude in B Minor, Op. 32: No. 10
Prélude In G-sharp Minor, Op. 32: No. 12
Prélude In D Major, Op. 23: No. 4

Etude-Tableau in C Minor, Op. 39: No. 1
Etude-Tableau in A Minor, Op. 39: No. 2

Moment Musicaux in E Minor, Op. 16: No. 4
Moment Musicaux in B-flat Minor, Op. 16: No. 1

Piano Sonata No. 2 In B-flat Minor, Op. 36. Originalversionen från 1913
1 – Allegro Agitato
2 – Non Allegro – Lento
3 – Allegro Molto

Världsberömda pianotrion Trio con Brio Copenhagen gav verkligen allt och imponerade stort på publiken i Trollhättans konsthall.

Dramatik och starka känslor med världsberömd pianotrio

En makalös eftermiddag fick publiken uppleva när världsberömda pianotrion Trio con Brio Copenhagen gav konsert i Trollhättans konsthall.

Trion består av två systrar från Sydkorea, violinisten Soo-Jin Hong och cellisten Soo-Kyung Hong, samt danske pianisten Jens Elvekjaer. De hör numera hemma i Köpenhamn och är erkända som en av världens bästa pianoensembler, som turnerar flitigt och regelbundet framträder på världens största och mest kända arenor.

Helt otroligt att få dessa världsartister till Trollhättan! Detta blev möjligt tack vare att flera konsertföreningar i Västsverige har samverkat och tillsammans lagt upp en turné för trion.

Trion bildades 1999 på Universitetet för musik och scenkonst i Wien och allt började med att pianisten och cellisten förälskade sig i varandra. Nu är de gifta sedan många år och har en dotter tillsammans.

Konserten inleddes med Ludwig van Beethovens Klavertrio nummer 1 i Ess Dur (opus 1 nr 1), som är det första opus som Beethoven gav ut. Den omfattar fyra satser som innehåller innerlig nyansering från dramatik och vild lekfullhet till mjuk eftertänksamhet och med imponerande löpningar på pianot.

Trion fortsatte med Beethoven, nämligen Klavertrio nummer 5 i D Dur (opus 70 nr 1). Beethovens karriär har delats upp i tre perioder – den tidiga, mitten och den sena perioden.

Detta verk skrevs 1808, mellan den heroiska mellanperioden och den experimenterande sista perioden. Musiken är väldigt speciell och kallas ofta för Spöktrion.

Efter pausen framfördes Dmitrij Sjostakovitjs Klavertrio nummer 2 i E Moll, som skrevs 1944 under andra världskriget och tillägnades kompositörens bästa vän, Ivan Sollertinsky, som deporterades till Sibirien. Musiken speglar desperation, vanmakt och kaos och upplevelsen blev mycket stark och gripande.

De tre musikerna gav verkligen allt och hade under hela konserten fin kontakt med varandra.

En särskild eloge till konsertens bladvändare, Olle Martinsson.

Text och bild: Lisbeth Bengtsson

Söndag 28 januari kl 16.00

Trio Con Brio Copenhagen

Soo-Jin Hong, Soo-Kyung Hong och Jens Elvekjaer

fiol, cello och piano

Konsthallen, Trollhättan

LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770 – 1827) Klavertrio nr 1 i Ess Dur, opus 1 nr 1

LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770 – 1827) Klavertrio nr 5 i D Dur, opus 70 nr 1

DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906 – 1975) Klavertrio nr 2 i E Moll

TROLLHÄTTANS KONSERTFÖRENING STUDIEFRÄMJANDET

Nästa konsert: Rachmaninov 150 år med Christina Grigoryants, piano.

Söndag 18 februari kl 16.00 i Missionskyrkan, Trollhättan.

Trollhättans Kammarkör i smakfullt svart och rött bjöd på en stämningsfull konsert i Trollhättans vackra pingstkyrka.

Stämning och glädje på Kammarkörens julkonsert

Härlig julstämning och imponerande sång med kristallklara sopraner. Så var det när Trollhättans Kammarkör bjöd på julkonsert i vackra Pingstkyrkan, som var smyckad med stjärnor, ljus och gnistrande granar.

Kammarkörens julkonsert är en fin tradition och ett måste för många. Annars blir det ingen riktig jul!

Kören i smakfullt svart och rött inledde med Eddie Polas och George Wyles It´s the most wonderful time of the year och frågan är om inte jultiden ändå är årets underbaraste tid.

Därefter fick publiken njuta av ett varierat program.

Här fanns vackra svenska julsånger som När det lider mot jul med text av Jeanna Otterdahl och musik av Ruben Liljefors.

Här fanns också engelska traditionella carols – Deck the hall och Ding dong, merrily on high, framförda lättsamt, nyanserat och kristallklart. Härligt glädjefylld, pigg och rolig var också Jingle bells, i snabbt tempo till ackompanjemang av Cecilia Hermansson vid pianot.

Kören sjöng på latin, sakralt och jublande i Trond Kvernos Ave maris stella, Var hälsad havets stjärna. Stämningsfull var också William J Kirkpatricks Away in a manger, på svenska I krubban i stallet med text av Britt G Hallqvist. Den ingick bland ytterligare tre lovsånger om Jesu födelse – Otto Olssons Guds son är född, Agneta Skölds There is no rose med okänt ursprung från 1400-talet och Francis Poulencs Hodie Christus natus est, I dag är Jesus född, en glädjefylld lovsång som sjöngs på latin.

En trolsk och nästan mystisk stämning blev det i Tomtarnas julnatt, som började svagt och spännande. Sedan följde Pepparkaksgubbarna i rolig sättning och Anders Edenroths Ris à la Malta med underfundig text och härlig sambatakt.

Endast smakprov kan nämnas ur det digra programmet, som avslutades med en stämningsfull och fin tolkning av Stilla natt, med ursprungstext av Joseph Mohr och musik av Franz Gruber.

Efter konserten fick kören stående ovationer och bjöd därefter på ett extranummer: Jul, jul strålande jul med text av Edvard Evers och musik av Gustaf Nordqvist. En härlig avslutning! Dirigenter var Olle Zandén och Cecilia Hermansson, som också svarade för pianoackompanjemang.

Text och bild: Lisbeth Bengtsson

NORDIC SONG FESTIVAL I SAMARBETE MED TROLLHÄTTANS KONSERTFÖRENING
KONSERT
19 NOVEMBER 2023
MISSIONSKYRKAN, TROLLHÄTTAN kl. 16.00
IDIL ALPSOY, mezzosopran
ERIC SCHOEFFLER, basbaryton
Beatrice Vanzo, pianist

Lars-Erik Larsson (1908-19869: Ur “12 visor” (Emil Hagström)
Akvarell
Kyrkroten
Kistemålaren

Ture Rangström (1884-1947): Ur ”Lyrik”

Stjärnöga (Bo Bergman)

Jean Sibelius (1865-1957):

Sen har jag ej frågat mera Op. 17, No. 1 (J. L. Runeberg)
Säf, Säf susa Op.36, No. 4 (G. Fröding)
Impromptu Op. 5, No. 6 in e major
Lasse liten Op.37 (Z. Topelius)
Var det en dröm? Op.37 (J. J. Wecksell)

PAUS

C. M. Bellman (1740-1795):

Glimmande nymf

Vila vid denna källa

Matti Borg (1956- ): Ur ”15 sånger till dikter av Gustaf Fröding”

 En vårfästmö
En kärleksvisa

Edvard Grieg (1843-1907): Ur Lyric pieces op. 54
Nocturne

Per Nørgård (1932- ): Ur Magdalene Sange (3 Sange til tekster af Hanne Groes)
I Kaldedrømme
III Sent møde

Ivar Hallström (1826-1901): Ur Den Bergtagna (Frans Hedberg)
Och jungfrun hon skulle sig till ottesången gå

Gunnar de Frumerie (1908-1987): Ur Hjärtats sånger Op.27 (Pär Lagerkvist)
När du sluter mina ögon
Det bliver vackert där du går
Som en våg

Carl Nielsen (1865-1931): Ur opus 4 (J. P. Jacobsen)
Irmelin Rose

Matti Borg: Ur ”15 sånger till dikter av Gustaf Fröding”
Äktenskapsfrågan

Tre av operakörens sopraner är från Trollhättan: Ellen Larsson och Anna Johansson….

… och Karin Hammar

Högtidsstund med Göteborgsoperans kör och orkester

En musikalisk högtidsstund var det när Göteborgsoperan gästade Trollhättan på sitt årliga besök, den här gången med både kör och orkester, tillsammans drygt 50 personer. I kören fanns inte mindre än tre sångare från Trollhättan, alla i sopranstämman – Anna Johansson, Karin Hammar och Ellen Larsson.

Konserten framfördes i Pingstkyrkans stora, vackra sal, som var välbesatt. Och efteråt var publiken både rörd och tagen. Flera uttryckte hur underbart det är att höra levande musik och lyssna på verkligt skickliga musiker. Och musikerna själva tyckte det var trevligt att få komma upp ur orkesterdiket och visa upp sig på scenen.

Orkestern öppnade fint med Sinfonia i e-moll av den svenske 1700-talskompositören Johan Helmich Roman.

Konserten fortsatte sedan med Johann Sebastian Bachs Kommt, eilet, stimme Sait und Lieder ur kantaten Wer mich liebet, det vird mein med utmärkte tenoren Tyler Johnson som solist.

Som solist i Antonio Vivaldis kantat Cessate, omai cessate sjöng alten Sarah Pistorius uttrycksfullt och dramatiskt, med stor inlevelse, underbar röst och brett register.

Därefter kom Tyler Johnson tillbaka i Johann Sebastian Bachs krävande stycke Eile, Herz voll Freudichkeit ur kantaten Erfreute Zeit im neuen Bund.

Hela första delen spelades utan dirigent, i så kallad camerata-form. Konsertmästare var Dieter Schöning.

Efter pausen följde så Vivaldis älskade körverk Gloria, som innehåller allt från sorg och innerlig bön om barmhärtighet till jublande lovsång i fint samspel mellan kören och orkestern. Dirigent var Andreas Eriksson Hjort, som gav stycket energi och puls.

Solister här var sopranen Ellen Larsson, ensam i versen Domine Deus, rex coelestis och tillsammans med sopranen Leonie Maxwell Hayes i Laudamus te, benedicimus te.

Solist var också alten Anna-Sara Åberg.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson